Hejsan på er

Innan har jag tänkt att parterapi varit för par som länge haft det kämpigt eller står inför valet om man ska vilja skiljas eller inte. Men så var jag i Kungsbacka i helgen hos en av mina närmaste vänner och hon berättade att hon och hennes sambo börjat gå i parterapi. Jag trodde att de har det jättebra och blev så förvånad enda till hon förklarade lite mer varför de valt att göra det. De kände att just för att de varit tillsammans länge och har det väldigt bra så finns istället en fälla att börja ta varandra för givet vilket de känt att de börjat göra.

Så istället för att försöka lösa det själva så ville de testa att se var parterapi kunde ge. De hade tyckt att det var skönt att prata med en utomstående som var helt opartisk och som kunde ge de lite expertråd. Det är så lätt annars att man lyssnar på människor som tycker en massa men som inte har kunskapen om psykologin och kan ge praktiska redskap. Dessutom kände de att oavsett vad det gav att gå på parterapi så var saken i sig ett sätt att visa varandra att de inte tar varandra eller deras relation för givet.

Jag blev helt rörd av att höra om det och tycker det är så fint. Jag är också helt övertygad om att de kommer leva tillsammans resten av deras liv. Men det blev också att jag fick ett nytt perspektiv på vad parterapi faktiskt kan användas för. Man ska inte vara rädd eller för stolt för att be om hjälp och man behöver inte vänta till det faktiskt är illa heller. Det var verkligen härligt att träffa henne igen och höra om detta. Ha en underbar dag och var rädda om er!